Vår nya knutte

På begäran ska jag nu berätta om livet på en båge men också varför jag köpte en sådan

Jo, för inte allt för länge sedan fick jag nya grannar, Lelle och Annika. De kan ses som ”stockholmare” och då får man vara lite försiktig vid den första kontakten.

Det visade sig dock att de var riktigt trevliga och har sina ursprung i trakterna runt Björkudden.

Lelle hade dessutom två motorcyklar i sitt garage, ibland finns där tre stycken för också Annikas pappa är inbiten bågåkare. Erbjudande kom snart om att låna en av Lelles bågar vilket sådde en tanke hos mig.

 

I min ungdom åkte jag mycket motorcykel och jag påstår utan tvekan att det hittills varit den finaste tiden i mitt liv. Mycket brudar och åka.

Så att i stället för att låna en av Lelles bågar köpte jag en egen. Detta med tanke på att om kontakter skulle knytas kan jag ju inte vara beroende av att ”stockholmarna” är här när skjuts ska erbjudas.

Det är den korta historien om varför en yngre pensionär tog ett återfall i bågåkningens ädla känsla.

 

Hur är då livet på en båge? Jo, det är en mycket refonsibel känsla av frihet som inte går att beskriva utan måste upplevas.

Därför är den som vill känna på denna frihet välkommen för en åktur. Jag vill dock påpeka att herrarna i området icke göre sig besvär.

 

Kaj

 

PS Vi har ju en bågåkare till i området, ”Bengan” inte att förglömma.

Visst är jag häftig? är det någon som vill med på en provtur?